Inte direkt va? Jag är arg, så fruktansvärt arg som jag inte varit på väldigt lång tid. Mina känslor har inte haft fullt spelrum på många år nu, och när de nu hittat tillbaka till full styrka är det inte alls den sortens känslor jag önskat mig.
Att känna sig överkörd, förd bakom ljuset och lurad är den värsta känslan jag vet. Precis den känslan har hittat hem hos mig idag, för bara någon timme sedan. Och nu är det som en tornado som virvlar sig starkare och starkare.
Har en känsla av att vilja slå sönder någonting med mina bara händer. Om mina händer går sönder på köpet är detta endast en stor bonus. Fysisk smärta är så mycket lättare att bära än psykisk. En dörr och ett element ligger i riskzonen just nu... kanske ett glas eller en tallrik? Vad som helst, bara det går sönder.
Maktlösheten har alltid varit min värsta fiende. Nu sitter jag i min egen maktlöshet likt bajs upp till armhålorna. Tårarna kom på snabbvisit men jag stängde snabbt dörren och låste. Tårar är helt enkelt inte rätt väg för att komma till rätta med det här problemet.
Jag är van att själv styra och ställa över vad som händer i mitt liv. Det här är inte en situation jag är van vid och har därför svårt att tackla den.
Jag blir rädd som fan för mig själv. Nu är det upp till bevis. Håller jag för det här håller jag för allt. Jag ger inte upp och nu jävlar ska ni få se på fan. Nu kommer det hända grejer.
Men för i helvete... varför ska det vara så svårt att stå för sitt ord!?? Håll käften om du inte kan hålla vad du lovar. Svårare än så är det inte.
1 kommentar:
Ja, jag kokade av sådan ilska jag sällan känt. Inget utlopp fick den och nu öppnar jag nog den där skumpan som står på kylning i kylen ( Det ska man ALLTID ha, by the way) och dränker mina känslor i lite finbubbel. Facking hell!
Skicka en kommentar