Jag kan inte förstå mig på människor som går med böjd nacke och stirrar ner i marken jämt och ständigt. Viskar när de ska prata och vågar inte möta någons blick. What´s up whith that!? Jag blir arg... gå inte omkring och förminska er själva. Det gör andra så bra åt er. Lyft istället på huvudet, räta på ryggen och visa att ni äger marken ni står på. Ingen kommer tacka dig för att du gömmer dig!
Jag måste öva mig på att tackla människor med det här beteendet. Min reaktion på folk som viskar och inte möter min blick blir automatiskt att jag talar högre och tvingar dem att titta upp och se in i mina djupa gröna ögon. Haha. Inte för att vara elak utan snarare för att jag bara vill ruska om dem, ge dem en kram och berätta för dem att de är något värda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar